Barnomsorg och det dåliga samvetet

Nästa fredag är det klämdag. Då har många privilegiet att vara lediga från sina arbeten. Dock inte alla. Vissa verksamheter tål helt enkelt inte att personalen flyr fältet.
Men barnomsorgen tycks dock leva i en annan verklighet.

Sedan en tid tillbaks har vi nästan dagligen fått veta att alla andra barn i vår sons verksamhet är lediga den klämdagen. Och att det vore ju synd om just vårt barn skulle behöva vara ensam med fröken utan sina kompisar. Visst, det kan man tycka. Samtidigt har vi fått förklarat för oss att det går att ordna med barnomsorg om det verkligen, och då menar jag verkligen, inte finns någon möjlighet för oss att få ledigt.

Men vad snällt. Det är ju det vi betalar dig för.

Dessvärre är exemplet ett resonemang som genomsyrar hela barnomsorgsverksamheten. Ständigt spelas det på ens samvete.

För att sammanfatta: Ju tidigare man hämtar sitt barn, desto bättre förälder är man. Det är som en tävling, en statusmarkör. Helst ska barnet lämnas klockan sju och hämtas redan innan lunch. Samtidigt som man betalar för full tid. Då har man lyckats.

Nu säger jag inte att det enbart är barnomsorgspersonalens fel, en stor del av det här sjuka beteendet eldas även på av föräldrarna själva. Tävlingen börjar när barnen föds och lär väl inte vara över förrän de bildat egna familjer.

Som tur är är jag ledig nästa fredag, fick jag precis veta. Nu slipper jag skämmas. Jag är en bra förälder med ett jobb som tillåter mig att följa de oskrivna reglerna. Kan lite lagom nonchalant säga att ”visst, det är inga problem. Var ledig du. Det har vi råd med”.
Att det handlar om ren flax med schemat kommer hon aldrig att få veta.
Inte nu. Och inte nästa gång heller.

Fredag och barnvakt

Grannarna var sjyssta och ställde upp som barnvakter så vi kunde gå ut och göra något bara vi två. Det blev några öl på Ljunggrens med vänner, schnitzel på Östgötakällaren och en cigarett.
Nu ska jag stupa i säng och ta igen lite efterlängtad sömn.

Kvällens otippade:

• Felix Herngren lastade upp ett gammalt badkar på taket till en gammal Volvo som stod parkerad på Tjärhovsgatan. Märkligt.

• Sprang in i Lisa från gymnasiet. Sex år har gått sen sist. Hur fan är det möjligt? Det var ju igår vi grillade fläskfilé i Erics trädgård och drack Sofiero. Känns det som.

Om att gilla läget

Tog i vanlig ordning bussen till jobbet i dag, lämnade av G hos dagmamman i Björknäs och klev på en ny buss för vidare färd mot jobbet. Men där tog det tvärstopp. En långtradare och fem personbilar hade krockat på Skurubron. Köerna var kilometerlånga och alla som bor på Värmdö och Saltsjö Boo-sidan satt fast i sina bilar. De som befann sig på bussarna började ringa sina arbetsgivare, dagmammor, dagis och ställde in möten. Sedan infann sig någon form av lugn bland alla som befann sig i krisen. Det fanns inget man kunde göra åt situationen. Förutom att sitta kvar och ta en paus i vardagsstressen, eller kliva av och ta en en promenad i solen.
På Skurubron stod de olycksdrabbade bilarna staplade på varandra. Undrar om den som orsakade olyckan förstår hur han eller hon plötsligt bröt livsmönstret för hundratusentals människor. Och vilka konsekvenser det fick, både bra och dåliga. Kanske fick någon sig en funderare och fattade ett livsavgörande beslut? Eller så missade någon ett möte som skulle komma att förändra den personens liv för alltid?
Själv klev jag av bussen, köpte en dosa snus och tog en promenad i solskenet. För det fanns inte så mycket mer att göra. I bland får man helt enkelt gilla läget och ta vara på de överraskningar som livet erbjuder.

Aldrig mer

Ska aldrig mer dricka.
Tanken var en stilla afterwork och sen gå hem. Som en duktig människa som kan säga "det är ju en dag i morgon också".
Jag borde ha vetat bättre. Känner ju mig själv.
I stället blev det aw, kalas på Berns med öl och rosé, fler öl på Cafét och sen ytterligare dricka på East.
Somnade vid fyra. Nu sitter jag på jobbet, inte nämnvärt nyktrare än när jag gick och lade mig. Med sprängande huvudvärk.
Det är inte ok. Var länge sen jag tabbade mig så här.
Och ikväll är det valborgsmiddag med grannarna.
Fan.

Helgen

Fantastisk helg.
Fredag: Arbetsveckan slut. Lövbiff med vitlökssmör, chilibea och slöande framför tv:n.
Lördag: Vipdag på Grönan med vänner och kändisar som ville åka gratis karusell. Wahlgrenarna var, förvånande nog, dock inte där. Efter tolv timmar med bra väder, öl och rosé, schnitzel, popcorn, en skötsam G och två tiltade frittfall var det en trött familj som åkte hem och sov tungt.
Söndag: Tvättade bilen skinande ren för att sedan köpa ny säng och framåt kvällen somna framför tv:n.
Måndag: Lite jobbångest på morgonen. Men tänkte genast på Jonas B som har en rasande Kung efter sig, och genast kändes det bättre.

My way home

Sitter på direkttåg tillbaka till Stockholm. Cirkusen är över för den här veckan och jag går igenom material för att hitta morgondagens vinkel. Skjortan känns stel och luktar rök. Dock känns huvudet bättre än i går även om jag fortfarande är djävulskt trött. Mjukisbrallor och T-shirt hade suttit fint just nu.
Om exakt två timmar och 42 minuter rullar vi in på stationen. Räknar ner. Efter tre dygn borta från Elin och lille Gustav, som inte längre är så liten, finns det inget hellre jag vill göra än att bara ta en mysig hemmakväll med vin och god mat.
Och se den lille krabaten springa omkring i sin nyinköpta Supermandräkt, som han tydligen hade på en maskerad i måndags.
Det man slås av när man är borta så här är hur jävla mycket man saknar dem. Och hur tomt och konstigt det känns när de inte finns inom räckhåll.

Kvar på Grand

Tisdag kväll, kvar i Falun och på Grand - dock med nedgraderat hotellrum. Tänkte åka hem redan i dag men beslöt mig för att stanna en natt till. Den här storyn är långt ifrån över.
Har precis lämnat texter och ska nu käka en middag. Förhoppningsvis hinner jag med en öl i lobbyn, om inte huvudet exploderar innan dess.
Efter två dygn av upprabblad hårdfakta och 40 000 tecken anteckningar i datorn har en ihållande värk trängt sig sig på. Som ett molande tryck i bihålorna som sakta letat sig ned i örongångarna.
Gör så jävla ont.
Hoppas att lite sömn ordnar upp allt. Och att snön håller sig borta så de satans plogbilarna inte väcker mig för tidigt i morgon med.

Grand

Söndag kväll, klockan har passerat midnatt mot måndag. Checkade in på Grand i Falun för några timmar sedan och sitter vid ett stort vinrött skrivbord med fönster mot huvudgatan och går igenom lite research på macen. Vinglaset är precis urdrucket och ögonen börjar bli allt tyngre. Rummet är möblerat i tung mahogny och ombonat med varma färger. Lamporna av mässing fulländar känslan av att befinna sig i en amerikansk jazzig film från 30-talet. Det enda som saknas är ett rykande askfat och det diskanta knastret från en grammofonspelare.
I morgon bitti börjar rättegången mot Alm.
Ett mordåtal utan ett mord.
En misstänkt som envist nekar.
Och 4000 sidor förundersökning som inte visar annat än att människan ljuger om den tid han påstår sig ha varit kidnappad.
Åklagaren sa själv när han presenterade åtalet att han under förhandlingarna ska pumpa den mordåtalade 34-åringen extra hårt på ett antal punkter. Vad han vill uppnå lät han vara osagt, men om han ska ha en chans att övertyga rätten om en fällande dom måste han få ett erkännande.
Och efter sju månaders utredning har han ännu inte fått det. Så varför skulle Alm bryta ihop nu?
Med Althin vid sin sida har han allt att vinna på att bara svara på de "tuffa" frågorna så simpelt som möjligt. Inte trassla in sig mer i några osannolika historier.
För då har polis- och åklagarsidan bara lyckats bevisa en sak: att Alm är en lögnare. Men en mördare?
Nej.
Utan vare sig dödsorsak, mordvapen eller erkännande bevisar inte den sju månader långa och 4000 sidor tjocka utredningen något annat.
Ska bli jävligt spännande det här.

Hederskodex

Alla yrkesgrupper har en hederskodex. Oavsett om det handlar om tjuvhedern, polisandan eller turordningen bland taxibilarna på Arlanda så följs den. Det gäller även mitt skrå. Man snor, oftast, inte andras nyheter utan att ge credd. Nu vet jag ju hur det är på de större aftontidningarna - man väljer det bästa och gör det till sitt eget. Det händer hela tiden, har själv gjort det och det är inget konstigt med det.
Men när Aftonbladets TV-reporter plankar min grej rakt av två veckor efter att jag dragit fram den och läser upp en tv-speak som är ordagrann lik min artikel utan att ge någon som helst credd blir man lite smått irriterad. Framförallt blir jag störd på latheten.
Nu var det ingen stor grej och jag brukar aldrig tjafsa om sånt här, men av ren princip tycker jag man ska vara frikostig med credden.

En stunda v laglöshet

Stora delar av innerstan drabbade i dag av strömavbrott. Därmed lamslogs vår redaktion. Totalt mörker, döda datorer och nedlagda växlar. Ingen kunde jobba under säkert en halvtimme. Vilket i sin tur öppnar upp för andra möjligheter. En fika till exempel. Eller bara en stund av skitsnack, i den gemenskap bara en force majeur kan skapa.
Den där laglösa känslan som infinner sig när en del av samhället slås ut är rätt härlig. Det blir en känsla av anarki. Och ett häftigt avbrott i tillvaron. Man liksom bara väntar på att folk ska gå bananas och krossa skyltfönster och sno grejer, liksom.

Kändisdavid

Stackars David H. Han ser verkligen malplacerad ut där i djungeln. Hans blick är tom och varje skämt känns krystat. Det ser ut som om han vill krypa ut genom tv-rutan för att undkomma fiaskovåndan där i Malaysia. Precis som alla andra undrar han nog vad ett dussin "kändisar" ska i djungeln att göra. Som Sveriges proffsigaste programledare är han värd något betydligt bättre än att försöka lyfta en b-produktion som fått tittarna att fly kanalen. Att rädda det här kan inte ens han.
För kanalens skull borde Scherman ödmjukast erbjuda honom att leda Let´s Dance igen.

Fejk vs Real

Han kan inte vara på riktigt. Idol-Nils. Precis som Anna Anka känns han lite för producerad för att vara sann. Men till skillnad från henne har han en fantastisk röst, och en sympatisk uppsyn. En personlighet man bara gillar. Har försökt tyda något minsta tecken på att han skulle vara fejk. En skådis som kastats in av produktionsteamet, eller en pajas som vill sticka ut genom att verka sinnessjuk. Men nej. Han verkar real. Hoppas han är smart nu och inte jamsar bort den här säsongen som han gjorde med den förra. I sådant fall kan TV4 kanske pressa upp tittarsiffrorna något ytterligare.
Vilket kan behövas med tanke på deras floppade tablåkross.

Jag tycker om reklam. Bra och snygg reklam alltså. För mig är det konst, både till foto och ljud. Det är ibland som att besöka ett galleri och plötsligt känna att det där, det föll rätt ner i min påse.
Bäst just nu: Saab-reklamen. Fantastisk musik, snygg varumärkeskommunikation - och en jävligt vacker bil.

Anna Anka.
Vill bara se om jag får fler besökare om jag skriver hennes namn.

STO-CPH

Well it started out, down a dirty road

And the sun went down, as we crossed the hill

And the town lit up





And the world got still






I got a tattoo

And the world got still

Rock´n Roll: Vart tog du vägen?

Plötsligt har alla bloggar börjat handla om bebisar, föräldranojjor och bästa barnvagnstipsen. Vad fan hände egentligen? Jo, 2007, 2008 och 2009 hände. Åren då 70- och 80-talisterna plötsligt ville bli vuxna. Då vi ville ta ett kliv vidare i livet och utforska nya marker bortom spritångorna på krogen och finna-sig-själv-resorna i Sydostasien. Ett brytdatum för att nu jävlar ska vi återuppliva våra gamla värderingar om kärnfamilj och ansvar. OCh där står vi nu. Med barn upp över öronen, gigantiska blöjkonton och en 18 år lång schemalagd sömnbrist. Kombibilarna säljer bättre än någonsin och Ikea har genomgått ett generationsskifte där tatuerade rockers, invandrargangsters och softa paren med häng har blivit de nya svennarna på lönelördagarna.
Vi skulle aldrig bli som våra föräldrar. Tvärtemot skulle vi leva livet som det skulle levas: utan plikter, ansvar och skulder. Nu har de flesta jag känner miljonlån på bostadsrätt, villa eller radhus. Har man inte bil planerar man att skaffa en. Och har man en kan den hela tiden bli lite större, lite nyare, lite fräschare och med några fler hästar så man får in barnvagn och matkassar ordentligt. Eller får plats med all packning när man ska hälsa på släkt och vänner runt om i landet.
FÖr några år sedan räckte det med att äta en god middag ute och förgylla kvällen med drinkar och trevligt sällskap. Nu ger vi oss inte förrän vi har den där båten, gjort den årliga vinterresan, köpt det där lite större huset eller bara bytt ut handdukarna mot några lite dyrare och snyggare. För att beta av en bit av den där offantligt långa sträckan i vår strävan att uppnå existensiell och materiell perfektion.
Vi 70- och 80-talister har blivit våra föräldrar. Vi såg det komma men trodde inte att det var oss det handlade om.
Så nu undrar jag: finns det nån blogg där ute som fortfarande är lite rock´n roll?

Maia Hirasawa

Alltså det är nåt med Maia Hirasawas röst. Kan inte sätta fingret på det men den träffar på nåt sätt.

Tog ett brake och långlunchade med Mirre och nyfödda Matilda. Hon låg lugnt i vagnen och bara studerade sin omvärld. Matilda alltså. Med sina små händer och tandlösa jäspningar. Gullig som fan.
Precis som min grabb gjorde för bara lite mindre än ett år sedan.
Försökte ta en bild. Men som vanligt funkade inte kameran.
Slogs av hur snabbt tiden går. Och hur jävla fantastiskt magiskt häftigt det är med de mekanismer som sätter igång när man helt plötsligt har ett litet liv att ansvara för.

Det är sommartorka. Extrem torka. Som om värmen har lamslagit hela landet. Jackson och Hedman är väl det enda som händer just nu. Undrar hur mycket det kan skrivas om de två egentligen. Men det gör inget. Absolut inte. Jag räknar ned mina pass och hoppas att lugnet ska bero. Om en månad väntar betald semester och sen är jag tillbaks i fasta fällan igen, som en kollega så bra uttryckte det.
Det känns bra att landa igen. Stå på en trygg bas och tillexempel få betald semester, veta sina arbetstider, få betald mobil, träningskort och kunna ta en vanlig lunch med kollegerna eller gå på afterwork. Sånt som många tar för givet, men som man som nattarbetare värderar som lyx.
Så sommar, fortsätt att hålla i dig. Även jag är lamslagen just nu.

Ögonen är rödsprängda och rinner. Ska aldrig mer glömma ögondroppar när björken blommar. Fan vilken jobbig dag.