Sitter på direkttåg tillbaka till Stockholm. Cirkusen är över för den här veckan och jag går igenom material för att hitta morgondagens vinkel. Skjortan känns stel och luktar rök. Dock känns huvudet bättre än i går även om jag fortfarande är djävulskt trött. Mjukisbrallor och T-shirt hade suttit fint just nu.
Om exakt två timmar och 42 minuter rullar vi in på stationen. Räknar ner. Efter tre dygn borta från Elin och lille Gustav, som inte längre är så liten, finns det inget hellre jag vill göra än att bara ta en mysig hemmakväll med vin och god mat.
Och se den lille krabaten springa omkring i sin nyinköpta Supermandräkt, som han tydligen hade på en maskerad i måndags.
Det man slås av när man är borta så här är hur jävla mycket man saknar dem. Och hur tomt och konstigt det känns när de inte finns inom räckhåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar