tristesse globale

Sitter på jobbet. Det är dött, helt jävla stendött. Inte ens tipstelefonerna ringer längre. Fruktansvärt. ni som jobbar på tidning vet vad jag snackar om. Nåt känns fel - som om man har missat något. Som om man inte skött sitt jobb. Men det är väl en sjuklig åkomma man får i det här jobbet. Att man är värdelös när magsårsstressen plötlsigt övergår till lugn. I stället för att njuta av lugnet blir man i stället ännu mer på helspänn. Sjukt. Även om Israel går in i Gaza borde väl åtminstone nån dårfink i landet ställa till med något. Men det är nog för kallt. 15 minusgrader i Stockholm var det länge sedan jag upplevde. Och tänk vad kallt det måste vara i Norrland. En polis jag pratade med i dag sa att de hade 31 minusgrader. Det leker man inte med. Inte heller buset tycks leka då. Men dunjacka blev det i alla fall i morse. Och långkalsonger. Och matlåda med hemlagad höstgryta. Ifall det skulle smälla till nånstans så jag för en gångs skull slapp frysa. Men det hade man inget för. Förutom att det blev en jävligt varm dag på redaktionen.
Räknar ner nu. Två timmar kvar - sen hem och bänka sig i soffan.

Högsta växeln nu

Så var 2008 över och ett nytt år har börjat. Det kunde både ha slutat och börjat bättre. Nedbäddad i soffan skålade jag med min kära fästmö in det nya året i Pommac. I sovrummet låg en liten krabat helt ovetandes om att han egentligen skulle ha varit på trevlig fest kalas hos Jonkan och Fille. Utanför skrattades och skålades det bland grannskapets fester medan fyrverkerierna lyste upp himmelen. I källaren låg min raketsats från förra årets nyårsfest, som inte heller i år fick göra rätt för sig.
Allt tack vare nåt litet djävulskap som heter "calicivirus", enligt Wikipedia. Eller i folkmun: vinterkräksjuka.
Skulle ha jobbat i dag också, men inte heller det kan jag göra. Tydligen smittar det 48 timmar efter att man blivit frisk, och riktigt kry är jag inte än.
Så nu ligger jag här hemmea och blir uppassad på av min sambo. All heder åt henne. Att det är värre för killar att vara sjuka än det är för tjejer att föda barn vet ju alla. Men att dessutom dygnetruntserva denna ynkliga stackare, städa, laga mat samtidigt som en sexmånadersbebis kräver all ens uppmärksamhet kräver sin kvinna. Och detta utan ge ifrån sig så lite som en protest. Älskling: du är bäst.
Julen blev inte heller som den brukar. Den firades tillsammans med en före detta dörrvakt som bland annat gjort sig känd för sitt förhållande med en viss blond dokusåpablondin. Resten av natten fram till morgontimmarna befann jag mig utomhus, alldeles för tunnt klädd, på Kungsgatan efter att tre personer skjutits på ett visst kasino i Stockholm. Samtidigt befann sig resterande två familjemedlemmar i Dalarna och firade en helyllesvensk jul med allt vad det innebär. Hade lätt kapat min högra hand för att istället få dra på mig en stickad tröja och dricka en whiskey framför brasan med dem.
Men i övrigt har det varit ett bra år. Har blivit pappa till en underbar liten son och har fått en väldans massa pengar utan att behöva prestera nåt. Har också några trevliga decemberfester i färskt minne. Tack Mirre, Andreas och Johanna.
Nu ska jag kurera klart. Sen blir det högsta växeln in i 2009.
Gott nytt år!