tristesse globale

Sitter på jobbet. Det är dött, helt jävla stendött. Inte ens tipstelefonerna ringer längre. Fruktansvärt. ni som jobbar på tidning vet vad jag snackar om. Nåt känns fel - som om man har missat något. Som om man inte skött sitt jobb. Men det är väl en sjuklig åkomma man får i det här jobbet. Att man är värdelös när magsårsstressen plötlsigt övergår till lugn. I stället för att njuta av lugnet blir man i stället ännu mer på helspänn. Sjukt. Även om Israel går in i Gaza borde väl åtminstone nån dårfink i landet ställa till med något. Men det är nog för kallt. 15 minusgrader i Stockholm var det länge sedan jag upplevde. Och tänk vad kallt det måste vara i Norrland. En polis jag pratade med i dag sa att de hade 31 minusgrader. Det leker man inte med. Inte heller buset tycks leka då. Men dunjacka blev det i alla fall i morse. Och långkalsonger. Och matlåda med hemlagad höstgryta. Ifall det skulle smälla till nånstans så jag för en gångs skull slapp frysa. Men det hade man inget för. Förutom att det blev en jävligt varm dag på redaktionen.
Räknar ner nu. Två timmar kvar - sen hem och bänka sig i soffan.