Nästa fredag är det klämdag. Då har många privilegiet att vara lediga från sina arbeten. Dock inte alla. Vissa verksamheter tål helt enkelt inte att personalen flyr fältet.
Men barnomsorgen tycks dock leva i en annan verklighet.
Sedan en tid tillbaks har vi nästan dagligen fått veta att alla andra barn i vår sons verksamhet är lediga den klämdagen. Och att det vore ju synd om just vårt barn skulle behöva vara ensam med fröken utan sina kompisar. Visst, det kan man tycka. Samtidigt har vi fått förklarat för oss att det går att ordna med barnomsorg om det verkligen, och då menar jag verkligen, inte finns någon möjlighet för oss att få ledigt.
Men vad snällt. Det är ju det vi betalar dig för.
Dessvärre är exemplet ett resonemang som genomsyrar hela barnomsorgsverksamheten. Ständigt spelas det på ens samvete.
För att sammanfatta: Ju tidigare man hämtar sitt barn, desto bättre förälder är man. Det är som en tävling, en statusmarkör. Helst ska barnet lämnas klockan sju och hämtas redan innan lunch. Samtidigt som man betalar för full tid. Då har man lyckats.
Nu säger jag inte att det enbart är barnomsorgspersonalens fel, en stor del av det här sjuka beteendet eldas även på av föräldrarna själva. Tävlingen börjar när barnen föds och lär väl inte vara över förrän de bildat egna familjer.
Som tur är är jag ledig nästa fredag, fick jag precis veta. Nu slipper jag skämmas. Jag är en bra förälder med ett jobb som tillåter mig att följa de oskrivna reglerna. Kan lite lagom nonchalant säga att ”visst, det är inga problem. Var ledig du. Det har vi råd med”.
Att det handlar om ren flax med schemat kommer hon aldrig att få veta.
Inte nu. Och inte nästa gång heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar